Spännande att veta när du går Gröna spåret Hjörnered

Gröna spåret har en maximal längd om ca 6,7 km om man går hela. Den södra slingan är ca 4,3 km lång och den norra är 4,7 km.

Ni kan ”gå på” spåret var som helst eftersom det går en runda i naturen. Om ni parkerar bilen i Hjörnered (dock ej inne på lägerplatsen) vandrar du först längs vägen österut. Detta är den gamla byvägen till Vippentorpet och där reds budkavlen förr. Ryttarna hade övernattning i Vippentorpet mot att gården där var skattebefriad. Strax passerar du vägen in till Östergård till vänster (där en trappa över stängslet nu står) och kort därefter gamla Söndregård på höger sida. Detta var den största gården i Hjörnered med 101 ha mark. Här kan du i vattenkanten se resterna av foderbordet i ladugården. Byggnaderna revs 1922 och boningshuset flyttades till Selabäcks gård vi vägen ut mot Gosterbygget (den gården som numera kallas Norregård).

Efter ett tag kan man vid vägkanten på vänster sida se fundament till stolpar för en gammal kraftledning. Detta är rester av en elledning till kraftverksbygget i Skogaby. Den drogs från Knäred ut till byggarbetsplatsen. När bygget var klart revs ledningen. De som bodde i det som var kvar av Hjörnereds by fick emellertid vänta tills långt efter att kraftverket var klart innan de fick ström.

Vi ser att här är planterat mycket lärkträd. Det har ersatt gran som förstördes av stormen Gudrun. Här fanns också byns torvmosse där man hämtade torv att elda med.

Kättersliden kallas backen upp från sjön österut mot Vippentorpet. Här viker ni av från vägen ner till höger på lilla vägen söderut ner mot sjön (Skrikängsvägen). Den slutade vid Hultaån vid Kättersängen med en markerad trädgård.

På gamla kartor ser man att det fanns många torp ute i skogen. Dessa var undantagsstugor eller arbetarbostäder. De revs när de inte längre användes.

Jättenshall ligger alldeles norr om ”stora” vägen strax efter att ni vikit av på Skrikängsvägen. Sägnen talar om att en jätte trampat på berget på berget där eftersom det finns en stor hålighet som ser ut som ett fotavtryck. Detta är en formation från istiden.

Fortsätt ner till sjön och längs med den österut. Efter en liten uppförsbacke kommer ni åter till vägen och korsar denna och träffar på det blå spåret där finns en liten bäck. Nästan alla bäckar i området var uttorkade, men efter att stora skogsområden försvann i stormarna Gudrun och Per har bäckarna kommit tillbaka. Blå och gröna spåren följs åt ett gott stycke till ni kommer lite högre upp. När vi lämnar det blå spåret och viker längs det gröna åt höger befinner ni er i ett område som är naturskyddat. Det är bok och ek som är skyddat och inte får avverka något utan Länsstyrelsens / Skogsstyrelsens medgivande. Vi passerar naturskogsområdet bredvid Svartehall. Det ligger i en dal där skogen fått sköta sig själv under många år, säkert 80-100 år. I planen är området klassat som nyckelbiotop; ett område med så stora naturvärden att särskild varsamhet iakttas i skogsskötseln. Gärdsgården är gräns. Här finns en del speciella växter. I kanten på våtmarken som vi passerar låg en gång Grönadal. Här föddes Per i Hjörnered, han som var siste ägare till gamla Norregård ute på nuvarande Fårön. Hans mamma var ensamstående. De var tre syskon och alla tre blev bortadopterade. Johannes Samuelsson på Norregård adopterade Per som sin egen son och Per flyttade då till Norregård.

Snart bär det uppåt till Spishall. Detta är områdets högsta punkt med vidunderlig utsikt över Hjörneredssjöarna mot Perstorp och vid klart väder till Hallandsås. Det är överjägmästaren, vid namn Gudrun, som fixat den genom att stormvälta alalde stora skymmande träden. Det sägs att Spishall fått sitt namn av att en dansk kung rastade här i ett av sina besök. Numera finns här vindskydd för övernattning samt toalett. Vi fortsätter nerför en brant backe och kommer till en grusväg. Här kan man om man vill gå den kortare södra slingan hålla vänster och följa vägen ner till Hjörnered. Vi väljer att fortsätta rakt fram över grusvägen.

Efter att ha passerat genom en liten dalgång kommer vi fram till en skogsväg. Vik av till vänster och ni kommer till en vändplats för timmerbilar. Intill denn finns en sten med inritsad inskription. Den är tillverkad av Erik Persson i Hjörnered. Han blev sedermera smed i Knäred. Han älskade naturen här och arbetade mycket i skogen. Han hittade en mjuk sten när han hade rast. Han satt och ristade i den och reste den vid kanten. Platsen kallas för Eriksplan. När man gjorde Gröna spåret år 2000 satte man upp informationsskyltar längs spåret. En del av dem finns kvar medan andra blivit förstörda. Vi går den gamla byavägen mellan Björkhult och Hjörnered. Hela dalen och kanten ner mot Lagan är nyckelbiotop. Här växer vätteros som man kanske kan upptäcka under vårarna. Den är klorofyllfattig och ljust rosa parasitväxt och lever där det är surt på murkna delar. Vi kommer upp på en höjd som heter Varhalla. Längst ut mot Lagan stupar berget brant ner. Här nere på branten finns Odens kammare. Sprickor i berget liknar en port. Folksägnen säger att guden Oden har sin boning innanför porten. Förr när barnen skulle gå till skolan från Björkhult till Hjörnered gick de vintertid på Lagans is istället för att gå på stigen. När de tittade upp på branten såg det ut som en port inhuggen i berget. Det måste vara gud som bor där, alltså Oden. Stigen går vidare längs Lagan med stup ner på höger sida.

Branten rakt över Lagan på andra sidan kallas Falkaberget. Där häckade förr falk i klippskrevorna och enligt uppgift har det kommit tillbaka häckande falkar. Det finns också häckande fiskgjusar i Hjörneredsorådet och numera kan vi också upptäcka Glador med sin typiska kluvna stjärt. Branterna här sägs också ha fungerat som ättestupa i forna tider.

Vi passerar en stengärdsgård. Det markerar marken vid ett gammalt torp som hette Hjörneredstorp. Det var backstugebyggt, både boninghus och uthus. De var byggda så att man tog tillvara värmen åt söder. Platsen är utmärkt med en skylt. Stigen går på en sträcka på den gamla vägen mellan Hjörnered och upp till gården Skogen.

Vi passerar en väg som leder till en torvmosse som varit byallmänning. Det är uppodlad mossmark, kallad mosabänkar, där de grävt kanaler runt mossen för att avvattna den. Här finns också en husgrund från en backstuga i slänten upp mot skogen. Här bodde två systrar till Per i Norregård som fick ärva skogen när deras bror ärvde den odlade marken. Skogsfastigheten finns ännu i samma släkt. Fortsätt och ni kommer till ännu en vändplats och sedan går ni på Varhallavägen fram till Björkhultsvägen. Gå till höger och ni är snart nere i Hjörnered.

Om ni går till höger över trappan som nämndes inledningsvis kommer ni förbi rester av en annan bosättning. Det finns Kittas äng och Olas håla här och det är säkert någon av dem som bodde här. Man ser en liten stenhög där var murstocken fanns. Huset var säkert murad av lera och kullersten.

Vi passerar en gärdsgård som markerar gränsen till Östergård. Här finns en gammal ek som var Östergårds vårdträd på gårdsplanen. Man hade alltid ett vårdträd på gårdsplanen på gårdar förr. En gran har vuxit mitt i den gamla bakugnen, men av den ser ni numera bara stubben. Det togs bort för att den inte ska förstöra husgrunderna om den skulle välta. Man ser också var murarna till boningshuset och uthusen har varit. Runt om oss ser vi odlingsrösen som minner om forna brukares mödor. Här finns också en gammal hålväg som trampats upp av klövar, hovar och människor. Den har varit markväg från gården till åkrarna.

Ni är inne på lägerområdet och bör därifrån hitta platsen där ni parkerade bilen.

•